höst dikt

s

å här på kvällskvisten;
en höst dikt skriven av minstingen i familjen, isaac 7 år

HÖST
löven faller
i bland är det sol, och i bland regn.
säden mognar
Det finns svampar
jag fryser lite
det blåser i träden.

glädje i bilder !

Några bilder som gör mig glad & tacksam !

dagg & sol !

skogspromenad med fina vänner K & E

älskar vår fina bokskog !

från innebandyn i går - jodå gjorde några mål :D

för evigt !

Fullkomligt älskar hösten dagar som denna ! blå himmel, sol, gula, oranga, röda fina löv, luften är hög, termometern visade endast 3 grader vid frukosten i morse...
vill ut & fota, men så sitter jag här igen..., har faktiskt skrivit årsrapporten från föräldraföreningen & den nya kontaktlistan, så jag har inte bara facebookat ; )

min minsting sa nått gulligt i går när vi var på väg hem från kyrkans aktiviteter, vi pratade om att han kommer alltid vara våran "plutt", även när du är stor & har egna barn så kommer du vara "minst" i familjen.
" ja sa han då...även när vi är döda mamma "
" nej men usch, sa jag, varför säger du så ? "
" för vi är ju en evig familj " säger isaac då <3

min lilla goa plutt har alldeles rätt !
i kyrkan vi tillhör så kan man vara en familj för evigt, inte bara tills döden skiljer oss åt, utan även i livet efter. där kan vi fortsätta leva som familj.
vilken välsignelse !!